Vi har varit sambo i drygt 5 månader, eftersom båda är studenter är våra inkomster väldigt lika och vi delar de gemensamma kostnaderna rakt av och var och en har sina pengar. Den stora "ojämställdheten" är att en av oss har betydligt mer sparkapital, än den andre. Vilket mest beror på sparsamhet, knegande och sunda investeringar under lång tid, långt innan vi träffades. Båda har lån till CSN, som är nästan exakt lika stora. Just nu ser vi ingen anledning att slå ihop vår ekonomi, den enda anledningen skulle vara om någon av oss iframtiden får betydligt högre lön än den andre, vilket verkar otroligt innom en överskådlig framtid då vi har snarlik utbildning. Att normera lön enligt någon, trevlig "socialistisk",metod borde ju vara en lösning för ojämn inkomstfördelning...
Finns det någon fördel med att ha gemensam ekonomi när man bor tillsammans? Visst kan det kännas att man "hör ihop" mer när man delar på ALLT, och har alla pengarna i samma kaffeburk istället för varsin. Men det motivet känns ganska fånigt, älskar man varandra så spelar det ju ingen roll om hur man disponerar sina korvören...
Vad har ni för åsikt?
The Best Services, or Mini-apps, to Add to Your Mac
4 timmar sedan
4 kommentarer:
jag och min sambo har separat ekonomi,dvs den ekonomi som var och en hade INNAN vi flyttade ihop.
han har de räkningar han hade och jag har de räkningar jag hade(minus min hyra och min elräkning då förstås!)
Jag gifte mig, då får man en hel del fördelar i form av färdiga spelregler för arv och delad ekonomi och slipper fördjupa sig i kontraktsskrivande. För mig var det viktigt. Själva bröllopet var mindre viktigt, det tog 5 minuter i lokala rådhuset, två gäster höll nästan på att missa det då de kom försent, och då hade vi ändå valt "den långa versionen". Klänningen hade jag köpt på H&M för 300:- kommer jag ihåg - den blev missfärgad i första tvätten sedan. Den "frihet" man har som sambo att kunna flytta in och flytta ut som man vill är bara en illusion, efter tio år går det ändå inte att flytta isär hur som helst över natten och i så fall: vad är det för förhållande om man hela tiden står beredd att packa väskan och dela på sig? Som gift behöver man inte fundera så mycket på vems kontokort som betalar i möbelaffären eller på ICA - som sambo måste man ju hålla reda på sådant så att det inte i efterhand visar sig att den ena betalt matkostnader och den andra kapitalvaror. Faller den ena ifrån på ett eller annat sätt kanske den ena då står bara med en påse ICA-kvitton medan kapitalvarorna tas över av partnerns släkt.
Jag och min fru har gemensam ekonomi och det fungerar jättebra för oss. Vi testade sambolivet ca ett ½ år innan vi slog ihop våra ekonomier. Nu kändes inte det särskilt svårt då ingen av oss hade några skulder, sen tror jag att det underlättade att vi båda har samma syn på pengar i grunden.
Sen tror jag att det går minst lika bra att ha delad för dem som vill det, har en god vän som har delat med sin sambo och det fungerar kanon för dem.
Så min inställning är att oavsett vad man väljer att ha, så länge man känner att det fungerar så är det rätt för just dem personerna.
Anonym1, 2 och Strävar..: Det är helt rätt att man gör det som passar bäst. Vi har ju varken gjort några stora kaptialvaruinköp eller etablerat oss ordentligt på arbetsmarknaden så vi har ju varken haft utgifter eller inkomster som påverkar vår gemensamma ekonomi i hög grad. Men snart så.
Eftersom vi bokför alla utgifter i kalkylblad så vet ju nästan exakt vad var och en har lagt på vad, som vi räknar av varje månad. När det gäller att vara gifta vs sambo om man inte har barn är skiljer det sig ju bara om man skulle skilja sig.
Skicka en kommentar